1 / 5
2 / 5
3 / 5
4 / 5
5 / 5

ALL VÅR BÖRJAN

Idén att bilda en hembygdsförening i Västrum  uppkom naturligtvis i första hand av kärlek till bygden och intresse för historia men aktualiserades av irritation över nymodighet med bildande av storkommuner, då Västrum  skulle införlivas med Gladhammar. De första som började diskutera saken var Knut Johansson, August Repvassa och Ragnar Westergren, ett möte sammankallades och föreningen bildades i december 1950.

1.png


Man var lite före sin tid. Glädjande för oss är att se att i första styrelsen ingick två kvinnor, inte så vanligt även så långt fram som på 50talet. Det är fascinerande att läsa om med vilken glädje och generositet man förverkligade ideerna, nästan allt skedde på frivillig väg. Något konto för arvoden fanns inte i kassaboken. En lite rolig anteckning finns i kassaboken från 1951. På årsmötet 1951 höll redaktör Åkerman från Västervik ett föredrag och efter detta finns en utgift om 18 kronor för ”blommor till fru redaktör Å”, det är nog bokfört som Diverse. Hembygdsstugan skänktes av August Repvassa, uppfördes till största delen av medlemmarna och många föremål skänktes dit.  Herman Davidsson, Sjövik, bidrog med en stor del av inventarier tillsammans med många andra medlemmar inte minst intresserade skärgårdsbor. Stugan togs i bruk vid den första hembygds- och församlingsdagen, den 21 augusti 1955 med att ordförande August Repvassa med tre hammarslag förklarade den invigd och kärleksfullt berättade om de människor som bott och verkat där. Hembygdsdagar har efter 1955 hållits varje år, alltid med början med gudstjänst i kyrkan och fanborg från olika i socknen verksamma föreningar, Hemvärnet, Röda korset, Templet Västrums Väl, Lottakåren, Lantarbetarföreningen. På hembygdsdagen 1958 fick även hembygdsföreningen en egen fana med texten ”för Forntid, för Nutid, för Framtid”, skänkt av syskonen Lanner från Tovehult, som även skänkte en svensk flagga till den nyresta flaggstången vid hembygdsgården. 

2.png
Västrums hembygdsmuseums invigning 21/8 1955. 


Från början förekom det alltid ett föredrag om något ”hembygdsämne”, ofta av någon präst, musik och kaffeservering, sedan har ju föreläsningen fått vika för andra aktiviteter. Under några år på 50-talet ordnade kyrkan och hembygdsföreningen sommargudstjänst vid kapelludden.  Gunnar Andersson med medhjälpare fraktade med lådfabrikens lastbil ut bord och bänkar och kyrkkaffet dracks under bar himmel. Fram till slutet av 50-talet hölls alltid en midsommarfest i Västrums prästgårdspark med folklekar runt midsommarstången, kaffeservering och avslutning vid midsommarbålet eller i kyrkan. 1965 beslutade hembygdsföreningen att försöka återuppta denna tradition, men nu vid hembygdsgården, ett mycket lyckat beslut som slog väl ut, blev populärt och utvecklades år för år. Det förde med sig en del investeringar. Vi läser i ett protokoll från 1966 att man ” köpt material till och tillverkat sex sittbänkar för 150 kronor, material till bord till en kostnad av 121:06, tillverkningen utförd på frivillig väg. Två st. s k lyckohjul för 75:- istället för fullträffen, dessutom har tillkommit pilkastning med vinster”.  Festen refereras utförligt: ”Vid dansen medverkade Eskil Johansson, Ödemåla med dragspelsmusik och Elis Andersson, Gunnebo som lekledare, båda uppträdde på ett enastående trevligt och medryckande sätt. Dessutom uppträdde en grupp sångare från NTO-orden i Västrum till ackompanjemang å piano på ett mycket trevligt sätt med en hel del Evert Taube-melodier.  

3.png
Ragnar Westergren räknar pengarna  efter festligheterna. 


Det är för hembygdsföreningen särskilt glädjande att kunna konstatera att vår bygds ungdom vill medverka till trivseln i vår hembygdsgård. Dessutom förekom servering av kaffe, läskedrycker o d, allt under synnerligen stor tillslutning. Kvällen avslutades med en kort andaktsstund i kyrkan. Vi  hoppas att midsommarfesten blir en tradition som återkommer år efter år i kommande generationer och släktled”. Eftersom vi är smålänningar med ordning och reda och ett visst ekonomiskt sinne avslutas referatet med: ”Behållningen från båda tillställningarna (hembygdsdagen och midsommarfesten) blev 864:42, ett synnerligen gott resultat”. Vid de första midsommarfesterna avslutades verksamheten vid hembygdsgården med att deltagarna samlades vid flaggstången, flaggan halades, man sjöng nationalsången och sedan gick man efter hembygdsfanan och svenska flaggan i samlad grupp till andaktsstunden i kyrkan. Numera arrangeras ju inte midsommarfesten av hembygdsföreningen men fortsätts av idrottsföreningen och frivilliga krafter i samma anda som tidigare till glädje för ortsbor och besökande. Hösten 1968 bildades en ungdomssektion, som var verksam under flera år, dels med egna verksamheter och som hjälp åt moderföreningen. Bröderna Johansson, Eklunda, var duktiga idrottsmän  och ledde orientering och träning, man ordnade jaktstig och andra  aktiviteter. När kyrkan installerade fasadbelysning hjälpte ungdomarna till med grävning och gav även ett handtag till missionsförsamlingen i Skaftet. Sektionen var också en rekryteringsbas för framtiden inom hembygdsrörelsen. Marschallerna vid julottan har brunnit varje år sedan 1964, bekostade och uppsatta av föreningen och medlemmar.  

Hembygdsbladet, som gläder oss alla, har givits ut sedan 1988 och varit ett årligt glädjeämne med rapport om verksamheten och intressanta artiklar av medlemmarna. Under ett av de första protokollen har dåvarande sekreteraren (han hade uppdraget i 25 år) tillagt ”aldrig lyser solen klarare än där som barn man lekt” och i protokollet från årsmötet 1959 skriver han att August Repvassa, då han avgick som ordförande, avtackades ”för sitt arbete för föreningens bästa, vittnande om kärlek och omtanke över Västrums bygder och innevånare”. Högtidliga ord och omoderna i protokollsammanhang, men med nära kännedom om veteranerna och upphovsmännen och kvinnorna passar de alldeles utmärkt. De verkade med stor glädje och kärlek och vi är dem stort tack skyldiga.  Visst vill vi fortsätta i deras anda!

gerd.jpg

2020-02-21 Gerd Lundin f. Westergren